[clas Ohlson-genen]

För ett par veckor sedan besökte jag Clas Ohlson (jo, det stavas faktiskt så) i Skärholmen. Jag hade gruvat mig och laddat hela morgonen pga denna tuffa uppgift. Jag skulle hitta superlim.

Jag närmar mig butiken och tar några trevande steg innan jag beslutar mig för att faktiskt gå in. Jag känner hur mina ben darrar, hjärtat klappar snabbt och jag får handsvett. Jag kollar snabbt över kategorierna i butiken och funderar över varför de inte bestämt sig för att sortera i alfabetsordning. Superlim - S, enkelt. Jag stapplar fram till informationsdisken och stirrar mannen där bakom i ögonen (ja, det var inte en kvinna. En sådan har jag bara sett i deras reklamationsdisk i Kista för något år sedan). Jag behöver JÄTTESUPERLIM! brister jag stressat ut. Han skrattar lite (jag verkade nog patetisk) och han pekar mig mot rätt riktning. Jag följer hans pekande finger och tänker tyst för mig själv "snälla gud, om du hjälper mig att hitta superlim snabbt som attans ska jag tro på dig i fortsättningen." Snabbt hittar jag limmet. Grabbar tag i det och håller hårt. Jag ser ut över butiken vilket inte är så enkelt, kort som jag är. Gör en liten bedömning om vart kassorna kan vara och kutar dit snabbt. Lättat lägger jag limmet på bandet och betalar. Äntligen över.

Vad beror detta på? Saknar jag Clas Ohlson-genen?