29/11 Lördag - Bay of islands - Rotorua

Våra blöta grejer hade inte torkat när vi skulle iväg imorse. Innan vi gick på frukost hängde jag handdukar och badkläder riktigt nära elementet så när vi kom tillbaka efter ca 30 min var det i princip torrt. Lättnad för det suger verkligen att packa ner blöta kläder i väskan.

Snabbt packade vi ner det sista och satte oss i bussen för att fortsätta resan. Först stannade vi i Auckland igen och David och jag åt på vår hamnrestaurang. Tror den heter Monkey Bar. Fler passagerare som skulle på 13-dagarsturen hoppade på. Några verkar riktigt trevliga.

Runt 17 kom vi sen fram till vårt boende - ett äkta traditionellt Maori Marae. Det finns Maori Maraes uppbyggda för turister men de enda som får komma till denna riktiga är Connections resenärer. För att få komma in blir man välkomnad av en eller flera av "de äldre" (the elders). Kvinnorna går in först i byggnaden (efter att man tagit av skorna) tätt följt av männen. Männen går sist eftersom de måste vara beredda på att skydda kvinnorna. Kvinnorna är värda mycket eftersom de kan bära barn. När man går in i byggnade går kvinnorna in och sätter sig på höger sida och männen på vänster sida. Sen pratar en av de äldre och välkomnar oss hit på maori-språk. Sen sjunger han en sång för oss. Det lustiga är att efter det ska vi sjunga en sång för dem. Vilken som helst, bara alla sjunger och visar att vi menar det. Därför övade vi innan in en sång på bussen. Oasis, wonderwall, hahaha. Väldigt lustigt men vilken sån som helst går bra så guiderna valde väl en låt alla kan lära sig snabbt.. ;-). "Den äldre" som heter Tuck var ung och modern och han satt och smålog när vi sjöng Wonderwall för honom. Sen fick alla gå fram och göra hoki med honom. Man nuddar näsa och tjejerna pussar även på kinden.

Denna ceremoni görs alltid första gången men nu tillhör vi denna Maori Marae och är välkomna att komma hit och bo och äta när vi vill. Gratis. Maorierna anser att detta tillhör alla. Men det är inget man kan göra om man ine fått en välkomst-ceremoni någon gång. Det är till och med väldigt få kiwis som fått tillfälle att göra något sånt här.

Under ceremonin fick vi inte fota eller ha med os mobiltelefoner. Efteråt fick vi fota både inomhus och utomhus så länge vi inte fotograferade fotografierna på väggen.

Inatt sover vi alla inne i maraet, killarna på höger sida och tjejer på vänster. Trist att sova utan David men vi sover i alla fall i samma rum.

Maorierna har bjudit oss på supergod middag efter att vi gått en promenad och kollat på vattenfallet där 26 st ska forsränna imorgon (white water rafting). Ett fall är 7 m, det högsta i världen inom forsränning. Jag ville åka men tyvärr tyvärr ville inte David så vi ska istället ut och paddla kajak. Jag är nervös, vet inte hur man paddlar.

Scotty lurade in oss i en trång kolsvart grotta när vi var ute och kollade på fallet. (Tack vare blixten gick det ju ändå att fota därinne). Livsfarligt men vi fick några fina bilder. ;-)

De flesta på turen går och lägger sig sent, jag och David hör nog till de tröttaste här, men då är vi också bland de äldre på turen.

David förkylning är bättre (troligtvis var det allergi) men han har köpt några superpiller (troligtvis narkotikaklassade i Sverige) "utifall att". Dessutom bär jag runt på en hel toarulle åt honom.

Gud vad jag är trött nu, dags att krypa ned i sovsäcken.