6/12 Lördag - Fox Glacier

Det var jättekallt när vi vaknade imorse uppe bland bergen. Vi åt huttrande frukost och hoppade på en kall buss (och Scotty glömde sätta på värmen).

Vi åkte buss största delen av dagen men stannade för att försöka se Kea-fåglarna vid Arthur's Pass (tidigare guldgruva) och vi stannade vid en Jade fabrik.

Tillslut kom vi fram till Fox Glacier. Ett jättelitet samhälle som endast har en attraktion - glaciären. Utöver den finns det lite boenden + 4 matsällen och en mack. That's it. Vi checkade in och skyndade oss sen att äta lite lunch.

Kl. 14.15 samlades vi för att gå upp på glaciären. Vi fick alla rejäla hikingboots, yllesockor och rejäla dubbar. Till det hade jag shorts, linne, kofta, fleecetröja och regn/vindjackan. En buss körde oss mot glaciären och halva gruppen fick gå en del av vägen. Inkluderar mig och David som hade planerat att ta bussen hela vägen dit men nästan kastades av bussen för att det inte var tillräckligt många frivilliga. Vi som gick fick besöka en hängbro som endast 5 personer åt gången fick gå på. Sen fortsatte vi mot glaciären. En van kom och plockade upp oss och jag fick inte plats bak med dem andra så jag fick sitta fram. Guiden som körde var en av 3 som kunde köra bilen under de förhållanden som var, av totalt 30 guider. Vi körde över en "riverbed" och det var väldigt tuff terräng. Över sten, vatten, jordkullar och grushögar. Hon fick kämpa med växling, gas och ratt. En gång blev jag något orolig för att vi skulle välta med tanke på lutningen på bilen.

Vanen körde oss dock inte ända fram men en bra bit på vägen. Vi släpptes av och började promenaden från ca 200m upp till ca 400m upp. Först skulle vi ta oss över små "bäckar" som jag hellre kallar floder. De var strömma och kalla eftersom vattnet kom direkt från glaciären. Våra kängor fylldes helt med iskallt vatten. Vår guide sa till oss att inte ta av oss kängorna och vrida ur strumporna eftersom vattnet skulle värmas upp. Man ville inte ramla i bäckarna för då hade man nog blivit ganska kall uppe på glaciären, men det var svårt att få fotfäste eftersom det var så strömt.

När vi tagit oss över en massa bäckar började vi klättra upp på glaciären. Först var det en massa branta trappsteg. Guiden sa att det var 700 trappsteg men jag vet inte om han skojade men många trappsteg var det. Sen kom smala stigar vid branten och endast en kedja att hålla i sig i. Hade det varit i Sverige hade vi haft säkerhetslinor och suttit fast på något sätt men här var det bara att hålla i sig och inte titta ner. I ca 1,5 timme klättrade vi uppåt, jag kan bara jämföra det med att stå på en trappmaskin på en brant i 1,5 timme. Tack och lov var vattnet i bootsen varmt i alla fall. Det var varmt så jag kunde ta av mig jacka och fleece.

Efter klättringen fick vi en varsin walking stick för balansen och vi satte på dubbar. Sen började vi klättra upp på själva glaciären. Jag tog på mig min jacka eftersom det är lite kyligare uppe på glaciären. Vi klättrade runt på glaciären ca en timme och det var urhäftigt att springa omkring i sprickor och klättra uppåt utan problem tack vare dubbarna. För 16 år sedan hoppade en guide över ett hål men ramlade ca 40 meter ned. Man lyckades aldrig få upp hans kropp och eftersom glaciären flyttar sig hela tiden hittade man honom aldrig igen.

Vi började ta oss ner samma väg som vi kom upp, längs branta stigar och trappor. Bäckarna var värre andra gången eftersom vattnet i våra boots var varmt och skönt. David var tvungen att stanna upp och hämta andan efter första bäcken och han sa att det var som knivar i benen. Så ja, det var väldigt väldigt kallt. Max ett par plusgrader.

Allt som allt, från att vi stack från vårt boende, tog det ca 5 timmar. Det var skitfarligt, skittufft och skitroligt.

Fox Glacier är den tredje största glaciären i NZ och den växer med 4 meter per dag och flyttar på sig 1 meter per dag.

Vi var helt utmattade när vi kom tillbaka och gick ut direkt och åt en varsin T-bone Steak med pommes. Sen vilade jag en halvtimme innan Scotty hade en överrasknin till oss. 22 gick jag ut (men David stannade inne i duschen). Scotty lurade in oss på en skogsstig i mörkret. Det var bäcksvart. Sen blev det som vanligt när Scott lurar iväg oss på något. Han springer omkring och skräms, vi springer omkring och skriker. I vilket fall var det glow worms i skogen. Det var jätteläckert att se lysmaskarna, små ljuspunkter överallt. Det är deras avföring som lyser inatten för att locka flugor och annat som fastnar i deras nät. Efter 69 dagar och 2-3 måltider blir de någon typ av mygga. Den lever inte länge heller.

Jag somnade med nedkylda fötter och övertrötta ben, helt utmattad. Nästa gång kanske jag väljer en enkel fjällvandring istället för att riskera livet på en glaciär. ;-)

MEN VILKEN FANTASTISK DAG!!