[affluenza virus]

På Heathrow köpte jag en bok som heter Affluenza skriven av Oliver James.

Den handlar om konsumtionen och de människor vi blivit i västvärlden. Främst nämns de engelsk-talande länderna där viruset är som värst. Men lustigt nog nämns Danmark som en motpol. Sverige finns tyvärr inte ens med i undersökningen.

USA är det allra värsta landet. Han kopplar ihop mycket av det här med TV för det här existerade inte innan TV:n kom. Det handlar om att vilja vara som en annan person. Ett ha-begär. Att ha något som någon annan har. Att se ut som en viss modell, att tjäna pengar som en viss person. Att inte vara nöjd över sin lott i livet! Vi köper, köper och köper, tjänar mer och mer pengar och ändå är vi inte lyckliga! Antalet deprimerade människor bara ökar! Det gjordes en undersökning på personer med olika löner, från väldigt låg till väldigt hög och de allra flesta tyckte att de tjänade för lite och "behövde" 30% högre lön. Även de rika.

Vi blandar ihop orden "behöver" med "vill ha". Vi "behöver" dyra märkeskläder. För människor som växt upp fattiga kan det bli något helt extremt för de vill verkligen ändra sitt liv och kan bli väldigt besatta av pengar.

Vad som händer när en person drabbas av viruset är att han/hon blir deprimerad över att inte kunna vara som en viss person eller ha pengar/saker som en viss person har. Jobbar dygnet runt. Träffar inte kompisar lika ofta utan isolerar sig på jobbet eller hemma. Anorexi, bulimi, fetma, alkoholism eller SHOPOHOLISM.

Jag har bara kommit till typ s.150 i boken men jag är ganska fast i den. Att se det ur ett sånt här perspektiv och förstå att man blir inte lyckligare om man har mer pengar. Lyckligast blir du om du har helt lagom med pengar, har haft en schysst uppväxt och har vänner och familj nära. Det gör att sena kvällar på jobbet plötsligt känns ganska meningslösa när du faktiskt kan vara hemma med dem du älskar.

Jag önskar att man kunde dra en parallell med Danmark, att vi på så sätt är skyddade. Men det är vi inte. När han beskriver Danmark ser jag inga likheter med Sverige. Inte ens de högt uppsatta tjänar speciellt bra och en kvinna skulle aldrig välja en karriärsman i Danmark utan skulle välja en man som hjälper till i hushållet. Pengar är inte så viktiga där.

Personligen tror jag Sverige är i riskzonen. Alla unga människor som växer upp med konsumtion som ett mål i livet. Vi får barn allt senare eftersom vi vill jobba upp oss innan och vi skaffar högavlönade jobb. Status är viktigt. Unga kvinnor som Blondinbella är en förebild för andra unga tjejer. Samtidigt är det positivt för Sverige att bland annat tjejer som Blondinbella ökar konsumtionen, för det är bra för vårt land. Så det är den positiva delen med hela virus-grejen trots att så många människor blir deprimerade.

Önskar att den här boken kunde få mig helt "omaterialistisk" men det blir svårt efter många år av "ha och ha och ha" men däremot har den fått mig att omvärdera mina värden i livet och den har fått mig att förstå att människor som verkar så lyckliga på ytan faktiskt kan må väldigt dåligt inuti.