[inspirationskälla]

Det är med blandade känslor jag läser blondinbellas blogg. Å ena sidan kommer hon ofta med kommentarer och åsikter som inte verkar vara så genomtänkta och hennes värderingar delar inte jag.

Men jag följer ändå hennes blogg för att trots att jag är en gammal tant och lycklig över det liv jag lever så är det roligt att få ta del av en 18-årings lite mer glamorösa vardag. Hon är på ett ställe i livet där jag aldrig varit och dit jag känner att jag aldrig vill komma. Hade det däremot varit för 10 år sen hade jag nog velat vara som hon. Men av fel anledningar, för det hade bara handlat om image.

Fast det som jag gillar bäst med hennes blogg är hennes positiva anda. Det är inte säkert att hon är så positiv på riktigt, det kanske bara är hennes image och den sidan hon vill visa. Men det är ändå den sidan som jag inspireras av. Att se utmaningar som något jätteroligt istället för något obehagligt och jobbigt.

Det kom jag att tänka på idag när jag fick reda på att jag i mitten på februari ska dema våra produkter för 200-300 kunder.
Känsla 1: Panik
Känsla 2: Ångest
Känsla 3: Började se det positiva i det hela. Tänkte till och med "Gud vilken otrolig möjlighet för mig!"

Att jag helt plötsligt känner att den positiva känslan tar överhanden var en fantastisk känsla! Och jag tänkte att det är såhär blondinbella måste känna.

Vad är det som har hänt? Börjar jag bli en überpositiv människa som bara ser möjligheter?